Ni kommer aldrig knäcka mig

Processed with VSCO with f2 preset

På sista tiden har det varit lite gnälligt här på bloggen. Gnälligt men ärligt. Och ibland uteblir inläggen i flera dagar, som nu. Vi har varit i Göteborg de senaste dagarna och förenat nytta med nöje - Filmat och semestrat med andra ord.

Men precis när jag tyckte att jag var på väg "tillbaka", hittat energi och lust, pangade febern till. På väg till Göteborg. Och jag trodde jag fått tillbaka infektionerna jag hade för två veckor sen. Så Göteborgsvistelsen blev inte riktigt som vi tänkt. Berättar mer om det i klippet nedan.

Och som grädde på moset fick jag ett blaffigt munsår på läppen under lördagen. Och idag ser jag då ut såhär.

Processed with VSCO with f2 preset

Läppen helt svullen alltså. Hjälp. Mitt immunförsvar är alltså skitkasst, är det inte det ena så är det fantamaj det andra. Och känslorna och huvudet är kaos till och från.

MEN!

Ni kommer inte knäcka mig!! Jäkla bakterier, virus, hormoner och andra djävlar. Jag vägrar lägga mig på soffan och ge upp.

Processed with VSCO with f2 preset

Så nu har jag tagit upp kampen och köpt massa grejer jag ska trycka i mig. Typ yoghurt av olika slag och med olika bakteriekulturer, jordgubbar, citron, ingefära, grönkål, blåbär, honung, proviva osv osv.

Jag tänker alltså inte låta de här tråkmånsarna hindra mig och förpesta mitt liv.

Jag. Vill. Må. Bra. I huvudet och i kroppen. Och jag vill njuta av mitt liv med min familj och allt annat fint. Så är det.

Och vet ni. Idag blir lillpojken 6 veckor. Var på BVC idag och vägde 6540 g och var 59 cm lång. Storkorven. Min älskling. Nu längtar jag efter att få pussa honom, och mina andra älsklingar, igen. Hejdå herpes.

Puss på er! :D

Processed with VSCO with f2 preset

Panik

IMG_9296

Snabbinlägg!

- Igår: EKG på lillpojken pga att läkaren på Bvc ville kontrollera hans lite höga puls. Enligt EKG något hög puls men inom normala. Ska på ytterligare mätning om en vecka. Mamman lite orolig i känslorna igen efter att inte varit orolig pånågon vecka eller så. Men det blir nog bra.

- Igår kväll: Panikplantering av blommorna vi köpte i helgen, allt för att de inte ska typ dö under helgen när vi är i Göteborg. Skulle dessutom packa men kunde typ inte pga missnöjd bebis.

- Inatt: Drömde att vi skulle skilja oss. Världens sämsta dröm. Vaknade och kramade min man lite extra.

- Idag: Åka till Göteborg. Men först -packa. Och bli klar på dass.

Puss!

IMG_9298

IMG_9297

Nu blir det inte mer

AvslutningBello1 (1 av 1)

Jag har fått nog. Nu får det räcka. Någonstans måste det ta stopp. Man kan inte hålla på hur länge som helst, någon måtta får det ju ändå vara.

Så nu blir det inte fler. Fler barn. Och det är inte för att jag har fått nog av de jag har :D Jag tror jag är mer tacksam än någonsin just nu. Nä, det handlar helt enkelt om att jag ba känner att jag är färdig nu.

AvslutningBello2 (1 av 1)

Efter Idde tänkte jag länge skriva ett inlägg om en eventuell nummer tre. Att det förmodligen inte skulle bli någon trea. Jag hann dock inte förrän jag var gravid igen. Men anledningarna var några stycken, som är ungefär samma som jag har till att det inte kommer bli någon fyra.

1. Jag skulle inte våga, för kroppens skull. Min kropp var redan rätt påfrestad efter Idde, framför allt hade jag problem med åderbåck och ytliga blodproppar. Redan då trodde jag inte att jag skulle våga bli gravid igen, med rädsla för blodpropp framför allt. Men så blev jag gravid plötsligt, och då var det bara att hantera den rädslan. Och påfrestan för kroppen. Och det var tufft, tuffare än någonsin, så en graviditet till är INTE att tänka på.

2. Man ska hinna ta hand om ungarna. Två stycken (+några stora bonusar varannan vecka) var helt hanterbart - tre små är på gränsen. Men det går! En fjärde liten, nej :D

3. Jag vill göra något såntdärnt självförverkligande. Jag har så himla mycket inom mig, förutom att va mamma, och jag ba måste få det ur mig. Men som mamma till tre små barn, som kommit på 3,5 år, finns ingen tid. Eller energi. Och så länge de är små kommer det vara svårt att få tid till andra sk självförverkligande aktiviteter. Det är helt okej att lägga mina egna intressen åt sidan några år, jag får ju världens finaste gåvor i form av mina barn, men om man ba fortsätter skaffa ungar hela tiden blir det liksom aldrig min tur. Och nånstans längtar jag ju efter att få försöka förverkliga affärsidéer, jobba utan barn under armen, sy, måla, renovera. Jag behöver sånt också, för att va lycklig ända ut i fingertopparna. Om ni förstår.

Så därför blir det ingen fyra. Men framför allt bara känns det. Efter Idde hade jag svårt att vänja mig vid tanken att inte va gravid igen, ha en liten igen. Jag kunde inte göra mig av med alla gravidsaker eller bebiskläder. Några grejer sålde eller skänkte jag, men det tog emot. Och bebiskläder rensade jag inte alls. Någonstans kände jag att jag inte var klar, även om huvudet hade ovan nämnda anledningar aktuella.

Nu är känslan annorlunda. Jag ÄR klar. Och jag kan rensa. Självklart sparar jag en del, men jag känner verkligen att jag kan göra mig av med grejer. Väldigt skönt tycker jag.

Så det kommer bli en loppis eller bloppis! Får be att återkomma med mer info kring det, jag är mitt i renset! Och det blir ju mer efter hand som bebben växer här... men någon gång måste man ju börja sälja. Så det kommer när energin finns helt enkelt.

Avslutning1 (1 av 1)

Med det sagt ÄLSKAR jag min fina ungar. Och idag har de stora små haft sommarfest på föris. Vädret var skitrisigt men vi körde picknick ändå och barnen sjöng sommarsånger på gården. Idde ville komma till mig, Bello och Albert men Ennis stod kvar och sjöng och dansade för fullt. Såååå underbart att se!

Avslutning2 (1 av 1)

Och med min fantastiska framförhållning kom jag in i blomsteraffären en halvtimme innan festen och bad den härliga ägaren att fixa fem rosor med en liten kvist och provrör med vatten. Och hon fixade, så jäkla grymt! Tusen tack. Stressad som bara den var jag, kom ju på detta en timme innan festen. Barnen slutar inte för sommaren förrän till midsommar, men jag kom liksom på att vi borde ge present idag eftersom alla pedagogerna förmodligen skulle va där. Och för att alla andra säkert skulle ha presenter just idag haha.

Avslutning3 (1 av 1)

Korten fick vi fixa på när vi väl var på föris så det blev lite blött och knasigt. Men barnen kunde ge sina rosor och det kändes bra. Vi är ju så himla tacksamma och glada för att barnen får ha så roliga och givande dagar där.

Avslutning4 (1 av 1)

En bra grej. Jag börjar känna mig stark i kroppen igen. Det märktes framför allt idag när jag kände att jag faktiskt klarade av att rodda med barnen och picknick och allt. Med viss hjälp av Albert, men ändå!

Jag har fortfarande ont i bäckenet på nätterna, men på dagen känns det okej. Jag får mer energi och kan hugga i mer. Vara mer allert med barnen. Rodda mer. SKÖNT. Och nu vill jag bara fortsätta "tillbaka". Hejja hejja.

Puss!

AvslutningBello3 (1 av 1)

5 veckor sen – Och hur gick det då med amningen?

Amningssjal10

Idag är det fem veckor sen han föddes, Bellan. Och om ni minns hade vi det lite trassligt med amningen där i början.. eller efter en vecka sådär. Hur går det nu då?
Mer om det snart...

Men först. Vinnaren i tävlingen, i samarbete med Rackarungar, om amningssjalen från Les Enfants! Någon som motiverat så himla bra, med rim och allt, var Johannahallondoft! Grattis, du har vunnit den fina sjalen. Skriv till mig på info@nyponstina.se så löser vi transporten :)

Såhär skrev hon:

Lilleman vill äta titt som tätt, det gör att bege sig ut och vara social inte är så lätt. Känner mig obekväm att amma offentligt, jag hade behövt något som skyddar vår stund tillsammans ordentligt. Denna är så smidig och smart, enkel att använda när det för lillen nalkas mat. Hjälp oss att komma ut och njuta av vänner, natur och härliga promenader, denna fina sjal hade gjort oss båda glader!

Roligt och fint tyckte jag!

Processed with VSCO with b5 preset

Och amningen för egen del då. Jo. Vi har fått till det! Pojken glappar fortfarande i greppet ibland, men det är bara korta stunder och sen hittar vi rätt igen. Hur blev det så då? Jo jag fick hjälp.

Under första säsongen av Älskade unge träffade jag barnmorskan Carina på Babyz of Sweden och när jag fick problem med amningen fick jag hjälp av henne! Hon har nämligen en jättebra tjänst där man kan få amningshjälp på telefon eller Skype. Så himla bra när man sitter där, nyförlöst och öm, och inte vill åka nånstans och helst inte träffa någon heller.

Jag fick hjälp på telefon, några ganska enkla tips och råd men ack så bra. Vi provade och ja, det funkade faktiskt. Och bara att få lite stöttning och hjälp att tro på att det kommer gå är guld värt.

Så nu ammar vi på, och det flyter. Han får äta när han vill vilket resulterar i lite ojämn mjölkmängd, men det funkar. Man får ha uppsamlare när det är som mest mjölk, och ge så mycket man kan från båda tuttarna när det är som minst. Det viktiga är att han får ett bra tag och får i sig mat - och det får han. Vågen på BVC visade på över 6 kilo i fredags. Stora killen.

Idag var förresten en bra dag. Hurra! Kram på er <3

 

Processed with VSCO with hb1 preset

Är det fler än jag som känner såhär?

FilmaAlfons2 (1 av 1)

Det har varit en rätt intensiv helg för oss, och barnen har stimulerats som bara den.

FilmaAlfons3 (1 av 1)

Vi brukar ofta va hemma på helgerna och skrota, fixa med huset och trädgården osv. Inga stora grejer liksom. Men denna helgen blev lite mer. Igår var vi på olika handelsträdgårdar och var iväg typ hela dagen. Barnen tyckte det var superskoj och var så engagerade. Idag har vi filmat nästan hela dagen - Våra barn och Hannas barn. Dvs att det blev både prestation och mycket lek för småttingarna.

FilmaAlfons4 (1 av 1)

FilmaAlfons1 (1 av 1)

Ennisochbello1 (1 av 1)

Och nu har jag då lagt dem. Johan var iväg så det blev nattning med Bello i famnen, som det ofta blir. Nu när han börjar va mer vaken är det liksom inte alltid han kan ligga och sova i babynestet på golvet när jag nattar, han börjar kräva mer. Och idag har han varit väldigt närhetssökande och knappt velat ligga själv på hela dagen.

Både Ennis och Idde var trötta efter helgens skojiga, men det betyder ju då inte att det blir lätt att natta.. Idde krånglar en del vid nattning, mer eller mindre, och idag var väl nåt mellanting. Men med en missnöjd Bello blev det väldigt svårt.

Ennisochbello2 (1 av 1)

Jag har sen ett tag tillbaka bestämt mig för att inte bli arg på barnen när de ska sova. Jag vill inte att det ska bli negativt laddat. Men det är svårt ibland ska jag erkänna, man har ju inte det bästa tålamodet alltid. Jag försöker att vara extra kärleksfull istället, och jag tycker att det funkar ganska bra. Men det vill ju till att allt runtomkring flyter på bra också. Man ska ha lite tur.

Men nu till den jobbiga känslan.

Ennisochbello3 (1 av 1)

Även om jag inte blir arg på Idde (för det är Idde som är svårast) får jag ändå hålla på å tjata. Lägg dig ner, lägg dig på kudden, vill du ha täcke? Inget täcke? Ha nappen i munnen, kasta inte nappen, försök slappna av, lyssna på musiken osv osv.

Och när hon väl har somnat - Då kommer skuldkänslorna. Där ligger hon, och andas tungt, och jag känner mig bara misslyckad. Som att det inte blev något bra avslut på dagen. Det sista man har med sig är tjat. Och en känsla av att man hållit tillbaka och att tålamodet är ansträngt.. att man tyckt att hon var jobbig. Fy för den känslan.

Mina små barn. Som jag älskar så otroligt mycket. Nu ligger de där och sover, och jag tog inte vara på dagen, stunderna, allt. Inget. Så känns det.

Ennisochbello4 (1 av 1)

Är det någon som känner igen sig? Hoppas. Hoppas inte. Jag vet inte. Jag vill ju inte att någon annan ska känna sig misslyckad, men jag vill inte heller vara ensam med känslorna. Vill bara att någon ska säga att det är okej.

Nåja. Det är inte alltid så lätt att va förälder.

Tävlingen om amningssjalen är i alla fall avslutad och jag tänkte presentera vinnaren imorgon :) Hoppas ni har haft en fin helg, imorgon kör vi vecka igen. Kram

Ennisochbello5 (1 av 1)